Gotlandskanin är sedan 1984 namnet på ättlingar av de besättningar av lantraskaniner som uppmärksammades på Gotland vid mitten av 1970-talet. Den svenska lantraskaninen, varav gotlandskaninen utgör en rest, fanns förr i stora delar av Sverige. Genbanken för gotlandskanin består av inventeringsdjuren och ättlingar efter dessa djur. Inventeringen gjordes huvudsakligen 1993.
Det kan ännu upptäckas djur som med övertygande sannolikhet utgör rester av den svenska lantraskaninen, utan inblandning av andra raser. Dessa bokförs av Föreningen Gotlandskaninen i egna register och aveln sker separerat från gotlandskaninens. Mellerudskaninen, som den tills vidare kallas av föreningen, är en sådan population.
Eftersom rasen hotades av utrotning, bildades 1984 Föreningen för Gotlandskaninens bevarande av uppfödare som ville säkra rasens framtid samt sprida kännedom om rasen. Föreningen antog senare namnet Föreningen Gotlandskaninen.
Föreningen bedriver genbanksverksamhet. Det innebär att ett genbankskontrakt upprättas med enskilda djurägare. Dessa föder upp, märker och utfärdar genbanksintyg på gotlandskaniner enligt föreningens regler. Djurägarna rapporterar en gång per år om uppfödningen till föreningen. I samband därmed registreras samtliga genbanksdjur i föreningens centrala register.
Fram till och med år 2002 skedde individmärkning med uppfödarens medlemsnummer tatuerat i höger öra, medan födelseår, årets kullnummer i besättningen och djurets nummer i kullen fanns i vänster öra. I vänster öra tatuerades också bokstaven G på genbanksdjur. Från och med år 2003 sker märkningen med uppfödarens medlemsnummer tatuerat i höger öra, föregånget av ett G för genbanksdjur. I vänster öra tatueras födelseår med årets två sista siffror, årets kullnummer i besättningen och djurets nummer i kullen.
Att genom tatuering märka kaniner i öronen är en godkänd metod att till och med 31 december 2008 utföras av den av enskilde genbanksinnehavaren enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrift DFS 2005:7. Efter detta datum kan det krävas veterinär för tatuering.
Till varje genbanksmärkt djur hör ett numrerat genbanksintyg med bland annat uppgifter om härstamning.
Genbanksverksamheten är en garanti för renrasighet och säkert fastställd härstamning hos enskilda djur. Föreningen övervakar avelsarbetet ytterligare genom stickprovskontroller i enskilda besättningar.
Rasen gotlandskanin skall bevaras utan inkorsning av andra raser med bibehållande av goda lantrasegenskaper (härdiga, sunda djur, produktiva i relation till utfodring och miljö, stor variation i utseende och med goda föräldraegenskaper) samt med största möjliga genetiska variation. Föreningens strävan är att antalet djur som används i avelsarbetet ska vara minst 250 djur av vardera könet.
Enskilda djur skall vara identifierbara med individmärkning och tillhörande genbanksintyg.
Inavel motverkas genom att inte para kaniner med någon gemensam släkting på genbanksintygen (dvs. två generationer bakåt).
Djur skall inte användas i avel om de visar sig bära på anlag för ärftliga defekter.
Rasens avelsdjur föds upp i genbanksbesättningar. Dessa är särskilt kontrollerade och godkända av föreningen. Genbanksbesättningarna ingår i ett rapporteringssystem som föreningen fastställt.
Avelsplanen skall omprövas vart femte år.
Ändringar i avelsplanen skall ske i samråd med Jordbruksverket.
Föreningen Gotlandskaninen 20 januari 2008